|
|||||||||||||||||||
| Villaägarnas stolpskott
Norrtelje Tidning, 27 juni 2006 |
|||||||||||||||||||
| Inför en efterlängtad semester dimper ett inte alls lika efterlängtat kuvert ned i brevlådan. Det kommer att förmörka semestern för många småhusägare. Det är de nya taxeringsvärdena, som illustrerar hur fullständigt absurd fastighetsskatten är som skatt. De kraftigt höjda taxeringsvärdena beror inte på att Du fått mer i plånboken. Har Du fått mer i plånboken för att Du sålt Ditt hus, betalar den nye ägaren höjd fastighetskatt. Men det är Dina gamla grannar, som får höjd fastighetsskatt för att den Du sålde till hade råd att betala. Och om det ändå beror på Din egen insats att Din fastighetskatt stiger i höjden, beror det på att Du med redan skattade pengar sett till att göra ditt hus mer miljövänligt och energisnålt. Just det som Du uppfattat att de styrande vill. För socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister är det här helt OK. Den som har hus har ”råd att betala”. Så ser den rödgröna rättslösheten ut. Likt medeltida envåldshärskare har man rätt att ta av den som ser ut att ha något. Den som inte orkar med får gå från hus och grund. Och för dem som inte har ”råd att betala” finns s k begränsningsregler. Men också många arbetarväljare i eget hem drabbas av kuvertet i brevlådan före semestern. Men för regeringen Persson är det inte bland dem valet avgörs. Länge gav de borgerliga intryck av att mena allvar med att fastighetskatten är ”den mest orättfärdiga skatten”. Med ”de nya moderaterna” har tyngdpunkten förskjutits. Reinfeldt anser andra skattesänkningar mer ”prioriterade”. Det är politikerspråk och betyder att fastighetskatten inte är så viktig. De som betalar den har säkert ”råd att betala”. Tanken är att inga moderatväljare ska upptäcka sveket. Medan centerpartiet och folkpartiet avsätter rejält med utrymme i sina budgetalternativ för att kunna påbörja avvecklingen, försöker moderater och kristdemokrater få oss att tro att de kan avskaffa fastighetsskatten utan att det kostar något för någon. Moderaterna lägger allt krut på begränsningsreglerna, så att det blir mindre outhärdligt att fortsätta leva med fastighetsskatten. Kristdemokraterna lyckas med det som inte andra partier, som är tvingade att förlita sig på jordiska krafter, klarar av. De avskaffar fastighetsskatten med ett penndrag genom att i stället kalla den avgift. Och vips försvann den upp i det blå. Men, avgifter ska väl också betalas? Ja, nu finansierar de ju en borttrollad fastighetsskatt genom att dra in statsbidrag till kommunerna. Men, i de kommuner som förlorar på den transaktionen måste detta kompenseras med höjd kommunalskatt eller sänkta ambitioner för vård, omsorg och skola. Var står det i kristdemokraternas budgetalternativ? Nå, nu är vi många - inte minst inom de borgerliga - som tryckt på för att tvinga fram ett enat förslag för att i god tid före valet redovisa en hållbar avvecklingsplan. Men, det är då som Villaägarna stormar in på plan som en elefant i en porslinsbutik. Utan någon seriös analys presenteras i en enkel tabell något om ska se ut som effekterna av partiernas olika linjer om fastighetsskatten. Kristdemokraternas borttrollade kostnader för att döpa om fastighetskatten till en avgift blir helt osynliga. Moderaternas fokus på att kunna leva med fastighetsskatten ger utdelning i en snabb tillfällig lindring för många hårt drabbade småhusägare. Villaägarnas inhopp var säkert inte illa menat, men effekten var katastrofal för alla som vill avveckla fastighetsskatten – inte bara döpa om den eller lindra den. Varken moderater eller kristdemokrater anser sig efter Villaägarnas stolpskott behöva ge upp sitt motstånd mot att gå in och finansiera en hållbar avveckling av fastighetsskatten. Priset betalar alla de småhusägare som i dagarna plockar upp sitt nya taxeringsbesked ur brevlådan. Lennart Rohdin, Rådmansö riksdagskandidat (fp) |
|||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||