» tillbaka
Svarslösa om kloning?

NU, 30 januari, 2003
Strax före jul meddelade den religiösa sekten Raelerna, att det första klonade människobarnet sett dagens ljus. Uttalandet tog den församlade vetenskapsvärlden med viss skepsis. Det gällde säkert också för den italienske gynekologen Antinori, som själv utlovat att de första klonade människobarnen inom kort skulle födas under hans översyn.

Det må nu vara hur som helst med verkligheten bakom dessa sensationella påståenden, men kloningsdebatten är i alla fall i full gång. När kunskapen om det klonade fåret Dolly blev allmänt känd våren 1997 – Dolly föddes den 5 juli året före – utbröt en febril aktivitet. Den politiska och forskarvärlden var i det närmaste fullständigt enig. Kloning av människa måste förbjudas!

Sex år senare argumenterar den ansedda brittiska tidskriften Economist inte för förbud utan för hur kloning av människa ska kunna tillåtas. På DN Debatt argumenterar Torbjörn Tännsjö för den enskildes rätt att själv bestämma över sin reproduktion – också rätten till klonade barn. Det otänkbara har på kort tid blivit tänkbart för allt flera. Vår uppfattning både om verkligheten och om vad som är rätt förändras i ett allt mer uppskruvat tempo. Ges någon rimlig tid för eftertanke inför ställningstaganden som är för evigt oåterkalleliga?

När utredningen om genetisk integritet på onsdagen denna vecka presenterade sitt första delbetänkande illustrerades tempoutvecklingen närmast övertydligt. Betänkandet slutjusterades ett par veckor före jul. Beträffande kloning av människa – s k reproduktiv kloning – presenterade kommittén utan närmare motivering ett lagförslag till förbud mot reproduktiv kloning. För kommittén uppenbarligen så självklart att ingen närmare motivering erfordrades. Idag är kommittén redan ohjälpligt förbisprungen.

När bioteknikutredningen levererade sitt slutbetänkande i december 2000 hade i slutspurten tillförts några resonemang kring stamcellsforskning på människor, en forskning som precis kommit till omvärldens kännedom. När sedan kommittén om genetisk integritet tillsattes våren 2001 fanns frågan om att överväga behovet av etiska riktlinjer för användning av stamceller fortfarande bara med i marginalen.

Sommaren och hösten utbröt en hektisk och vildsint mediadebatt om stamcellsforskningen – den fick t o m avtryck i NUs spalter. Debatten kopplades snart till ett arbete inom Vetenskapsrådet att ta fram just etiska riktlinjer för stamcellsforskningen. Mediastormen leddes i hög grad av några centrala opinionsbildare, medan man hörde förhållandevis lite från de mest involverade forskarna. När forskarna fick komma till tals, visade det sig att det fanns anledning till besinning. Eller, som det står i inledningen till den av Vetenskapsrådet nyligen publicerade skriften ”Livets Urcell”, ”2002 är tillnyktringens år.”

När Vetenskapsrådet i december 2001 antog sina etiska riktlinjer gick det ytterligare ett par steg. Man förordade s k terapeutisk kloning – där cellkärnan i ett ägg byts ut mot en cellkärna från en annan kropsscell - liksom framställning av embryon i forskningssyfte, vilket fick de ansvariga ministrarna att ge kommittén om genetisk integritet ett antal tilläggsuppdrag att behandlas med förtur. Det var dessa tilläggsuppdrag som kommittén presenterade i veckan.

Huvuduppdraget var att överväga och lämna förslag om en rättsliga reglering som medger forskning på stamceller från befruktade ägg som blivit över vid provrörsbefruktning. Med smärre justeringar anser kommittén att lagen från 1991 om åtgärder i forsknings- och behandlingssyfte med befruktade ägg från människa är tillfyllest för den forskning som sedan flera år bedrivs. Även om jag – vilket framkommit i annat sammanhang i NUs spalter - ser etiska konflikter med denna forskning, delar jag kommitténs slutsats i detta avseende.

När det gäller frågan om somatisk kärnöverföring eller terapeutisk kloning tar inte kommittén ställning till om sådan skall kunna ges klinisk tillämpning. Däremot anser kommittén inte att det ska finnas något rättsligt förbud mot forskning kring detta. Man anser att frågor rörande sådan forskning bör prövas inom ramen för den etikprövning av forskning som nu ligger på riksdagens bord för beslut. Även i denna del är jag överens med kommitténs bedömning, då forskning i sig endast i yttersta undantagsfall bör kunna förbjudas. Det innebär dock inte att forskning får ske hur som helst – för detta behövs det en omsorgsfull etisk prövning.

Däremot har jag reserverat mig på två andra punkter i kommitténs betänkande. Det gäller frågan om donation av ägg för forskningsändamål resp om framställning av befruktade ägg för forskningsändamål. Dessa frågor har aktualiserats av frågan om tillgången till ägg och befruktade ägg bl a vid somatisk kärnöverföring. Idag sker all forskning med hjälp av ägg som ”blivit över” vid konstgjord befruktning.

Det finns förvisso de, som anser att det mänskliga livets första stadier enbart är att se som en samling cellklumpar utan eget skyddsvärde. Den uppfattningen delas inte heller av kommitténs majoritet, som tvärtom både anser att skyddsvärde och krav på etisk bedömning föreligger redan från livets första inledande skede. Skillnaden ligger i var man lägger tyngdpunkten och i hur stort skyddsvärde man tillmäter respektive stadium. Jag delar uppfattningen att det handlar om en successiv utveckling, men att den stora kvalitativa skillnaden i skyddsvärde inträffar tidigt i utvecklingsskedet, även om det inte är fullständigt.

Inte heller i dessa avseenden kan jag för all framtid utesluta ett annat ställningstagande, men i båda dessa frågor menar jag att det finns tillräckligt goda förutsättningar för fortsatt forskning med de äggceller och befruktade äggceller som finns som en följd av behandling av ofrivillig barnlöshet. Kommitténs förslag innebär som jag ser det att man tar ett steg mot instrumentalisering – där användningen av mänskligt liv i olika utvecklingsskeenden sker som medel för att uppnå något i sig gott för en annan människa. Det framstår f n inte som tillräckligt starkt motiverat mot bakgrund av tillgängliga alternativ.

För min del är slutsatsen av detta att Sverige skulle kunna ratificera Europarådskonventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin utan förbehåll. Däremot torde kommittén få bakläxa i fråga om reproduktiv kloning. Även om uppdraget från regeringen var att framlägga ett rättsligt förbud, så kräver utvecklingen nu också en grundlig prövning av sakfrågan. Annars kommer de politiska instanserna snabbt att förlora opinionsstriden i den centrala frågan om vi ska ha rätt att framställa nya människor som är identiska kopior av oss själva.

Lennart Rohdin
ledamot (fp) i kommittén om genetisk integritet
» tillbaka
www.rohdin.nu