|
|||||||||||||||||||
| Strandskyddet måste förankras! Skärgården, 9 mars 2006 |
|||||||||||||||||||
| Få frågor väcker så starka känslor som frågan om strandskyddet. Och det är naturligt, eftersom det rör en av våra mest värdefulla tillgångar – våra stränder. Människans dragning till vattnet är en uråldrig drift med oföränderlig kraft också idag. Inget kan som en lugn stund, där vattnet kluckar mot Norrtäljevikens strand, återskapa den inre ron. Jag tycker det är självklart att vi ska ha ett starkt skydd mot exploatering av känsliga eller hotade stränder och strandområden. Men ett starkt strandskydd utgör därmed också ett kraftigt ingrepp i den enskildes frihet. Jag menar att det är ett befogat ingrepp, men det måste då tillämpas på ett sätt som inte undergräver dess legitimitet. När jag åker runt i Stockholms undersköna skärgård, ser jag inte så få exempel på byggande, där det bara är helt obegripligt att någon kunnat ge tillstånd till detta – om det nu överhuvudtaget givits något tillstånd. Men, jag kan också se inte så få exempel på att det redan finns en sådan bebyggelse, så att förbud mot ytterligare bebyggelse måste framstå som helt obegripligt. Många fastboende skärgårdsbor kan berätta om märkliga byggnationer av folk med pengar och kontakter i storstaden. Samma skärgårdsbor kan också berätta om hur de stångat pannan blodig mot omedgörliga centrala byråkrater, när de behövt bygga ut för den egna familjen eller den egna näringsverksamheten. Kort sagt, den nuvarande tillämpningen av strandskyddet framstår som obegriplig och godtycklig. Den socialdemokratiska regeringen förbereder sedan fem år förslag till ett förnyat strandskydd. Men frågan tycks alldeles för känslig för att folkets valda företrädare ska få vara med i processen. Frågan har helt hanterats av tjänstemän på Naturvårdsverk och Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet. Det förslag som presenterades 2005 har mött mycken kritik – inte minst från många av landets kommuner och samtliga sex skärgårdskommuner i Stockholms län. Regeringens tjänstemannaprodukt har föga insikt i hur verkligheten ser ut ute i landets kommuner. Regeringen aviserar visserligen en något mer flexibel tillämpning i glesare befolkade kommuner ute i landet. Det är utmärkt. Det finns kommuner med milsvida stränder, där viss byggnation skulle vara som en droppe i havet, men en ytterst värdefull droppe för både boende och kommunens utveckling. Men samtidigt aviseras en striktare tillämpning ”i områden med högt bebyggelsetryck”, vilket inte minst betyder Stockholms skärgård. Och visst finns det betydande områden i Stockholms skärgård – särskilt i dess yttre delar - som är i direkt fara för långtgående exploatering. Men Stockholms skärgård är väldigt stor. Där finns också i våra skärgårdskommuner stora områden, där det skulle vara både möjligt och rimlig med en mindre restriktiv hållning. I regeringens tjänstemannaförslag förutses strandskyddet i högre utsträckning skötas just av mer centrala tjänstemannainstanser. Tilltron på tjänstemannahåll till berörda kommuner är inte stor. Men just detta förhållande bidrar mer än något annat till att undergräva förankringen av det nödvändiga strandskyddet. På DN Debatt konstaterade den socialdemokratiska miljöministern Lena Sommestad häromdagen att frågan om ett förnyat strandskydd behöver ses över i ytterligare något avseende. Givetvis handlar det om en tjänstemannautredning. Som av en händelse skjuts därmed frågan dessutom över en valrörelse, där frågorna inte ställs av tjänstemän utan av de människor som bor och verkar t ex i Stockholms skärgård. I ett avseende är det ändå bra att den segdragna frågan om ett framtida strandskydd skjuts över valet. Då kan en ny regering se till att det framtida strandskyddet prövas på nytt i en parlamentarisk utredning, så att skyddet får en förankring bland människor av kött och blod samt berörda kommuner. Vi behöver ett strandskydd som inte lägger en död hand över boende och näringsutveckling i skärgården. Vi talar om en levande skärgård – inte om ett friluftsmuséum som slår upp dörrarna när barnen rusar ut till ett lockande sommarlov. Lennart Rohdin, Rådmansö riksdagskandidat (fp) |
|||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||