<<tillbaka
	Marknadshyror för en mer social bostadspolitik! NU 7 juni 2001
	Den sociala bostadspolitiken – den sista planekonomiska bastionen från det Myrdalska efterkrigstida välfärdsbygget – syftar till att ge alla människor en bostad till rimlig kvalitet och rimliga boendekostnader. Den sociala bostadspolitiken är idag allt annat än social. Bostadspolitiken är en salig allians mellan byggmonopol, byggnadsmaterielmonopol, kommunala planmonopol, byggfack och hyresgäströrelse. Där behovet av bostäder är som störst byggs inga. Att människor får göra om sin hyresrätt till bostadsrätt är bra för den som redan har en hyresrätt, men skapar inga nya hyreslägenheter för dem som inte har. Den sociala bostadspolitiken har sin grund i de för många svenskar mycket undermåliga bostäder de bodde i de första decennierna av 1900-talet. En politik med besittningsskydd, hyresreglering, kommunalt planmonopol och allmännyttans styrande roll byggdes successivt upp under åren efter andra världskriget. Den förda ledde till stora obalanser och i storstadsområdena till väldiga köer av människor som ville ha bostad. Under Bertil Ohlin var ”Bort med KÖ-samhället!” en av folkpartiets huvudfrågor i val efter val. Framgångarna för folkpartiet i kommunalvalen i Stockholm och Göteborg 1966 kan till stor del tillskrivas denna kamp mot den reglerade bostadspolitiken. En fri bostadsmarknad med marknadshyror! På ett område består den grundläggande regleringen. Hyresregleringen – oavsett vad den har för namn – innebär förvisso ett besittningsskydd för dem som har en bra och rimligt billig bostad, men den skapar inga nya bostäder. Den leder till att mycket attraktiva bostäder i attraktiva innerstadslägen har subventionerat låga hyror på mindre attraktiva lägenheters bekostnad – ofta i förorternas s k ”miljonprogramsområden” från 1970-talet. Attraktiva hyreslägenheter kan bara erhållas genom svarta pengar, kontakter eller som bytesobjekt för dem som redan har något att byta med. Marknadsfunktionerna är fortsatt satta ur spel i våra storstadsområden. De nya invånarna betalar priset och blir utan bostad. I storstadsområdena växer bristen på hyreslägenheter. 1999 färdigställdes 4 143 bostäder i Stockholms län varav 2 389 i flerbostadshus. Antalet färdigställda bostäder med hyresrätt i flerbostadshus var 617. I Stockholms kommun färdigställdes 1 074 bostäder i flerbostadshus - 185 med hyresrätt. 4 000 hyresbostäder omvandlas varje år till bostadsrätt. Befolkningen ökar i Stockholmsregionen med 20 000 individer per år – flyttningsöverskottet är drygt 15 000 individer. De flesta av dessa är antingen unga eller inflyttare - utan kontakter, bytesobjekt eller förmögenhet. Det är ofta lättrörliga personer med låg benägenhet att binda sig för kapitalplacerande bostadsobjekt - många s k nya svenskar med invandrarbakgrund. Mygel och svarthandel Professor Bengt Turner har visat att betalningsviljan i Stockholm ligger över hyran i alla lägen. Det gör det mycket ont om outhyrda lägenheter. Dagens svarta marknad gör allt tal om att bruksvärdeshyror motverkar segregering helt absurt. Det begränsade utbudet vid rådande hyresnivå skapar köer, mygel och svarthandel – en liberal bostadspolitiks huvudmotståndare. Bengt Turner konstaterar att nyproduktion av hyreslägenheter inte kommer till stånd på grund av bristande betalningsvilja i kombination med höga kostnader i nyproduktionen, samtidigt som hyrorna i beståndet är låga. Hyressättningen måste marknadsanpassas om nya bostäder skall kunna byggas utan avsevärda subventioner från staten. Visst finns det risk att marknadshyror driver upp hyrorna i befintliga hyresrätter i attraktiva lägen till nivåer, som inte så få hyresgäster kan få svårt att klara. Visst finns det risk att detta på sikt kan medföra något ökad boendesegregation. Å andra sidan medför bruksvärdeshyror, också marknadsanpassade, att svarthandel och mygel fortsätter att karaktärisera marknaden. Nya grupper får då mycket svårt att alls komma in på bostadsmarknaden. Och då finner ingen byggherre det ekonomiskt möjligt att bygga nya hyresrätter utan stora bostadssubventioner. De som har får ha kvar, de som står utanför får stanna utanför. En liberal bostadspolitik måste prioritera att fler kan få en bostad framför att de som lyckats komma över en hyreslägenhet i alla lägen kan behålla denna till oförändrad hyresnivå. Marknaden måste släppas fri! Mål och övergångsregler för en fri bostadsmarknad Den reglerade bostadspolitiken är liksom 80-talets skattepolitik en enda härva av regler, som inte kan rätas ut var för sig. Liksom med den stora skattereformen vid 80-talets slut är det dags att formulera vilken bostadsmarknad vi vill ha i det framtida Sverige. Därefter handlar det om att påbörja övergången till en öppen och fri bostadsmarknad. Liksom beträffande skattereformen går det inte att undvika att vissa tjänar och andra förlorar på en förändring. En övergång till marknadshyror kan visst innebära en förmögenhetstillväxt för vissa privata hyresvärdar i attraktiva innerstadslägen. Att låta bli innebär omvänt en omfattande boendesubvention till nuvarande hyresgäster. En ny politik måste givetvis ta ansvar i form av övergångsregler, som inte över en natt kullkastar besittningsskyddet för människor som planerat sina liv efter andra förutsättningar. Det kan röra sig om övergångsperioder på 5-10 år, men dessa måste vara tydliga och ha en uttalad slutpunkt, som gör förhållandena förutsägbara och möjliga att planera för. I ett välfärdssamhälle på vår historiskt unika välfärdsnivå måste det gå att kunna bygga bostäder, som gör det möjligt för människor att hyra en lägenhet till en hyra som gör det ekonomiskt lönsamt för en hyresvärd att bygga och bjuda ut dessa lägenheter utan en omfattande och snårig subventionspolitik. Femtio år efter den sociala bostadspolitikens början är det hög tid att släppa bostadsmarknaden helt fri. Lennart Rohdin, Danderyd/Ljusdal
				<<tillbaka